vablifarsajagojfankonstigt

Har återigen hamnat framför Outsiders och som vanligt handlar det om personer med alla möjliga handikapp. Denna gång så har de hittat ett gäng med personer som av olika anledningar förlorat ben och armar. Det går inte att titta på såna program utan att känna en viss oro för ens eget barn. Nu vet vi förvisso att vårt barn har alla armar och ben. Men det finns ju andra typer av skit och det går inte att gå omkring och oroa sig i onödan hela tiden, för då lär ju ungen bli ett nervvrak och få ett vansinnesutbrott. :-) Oron är det bara att lära sig att leva med för den kommer alltid att finnas kvar där för resten av livet och vara olika stark beroende på var i livet som ens barn befinner sig. När barnet lär sig gå och då kan ramla och slå sig, när barnet börjar på dagis och är borta i flera timmar, när barnet börjar skolan, när barnet blir äldre och är ledsen men vägrar säga något, när barnet flyttar hemifrån etc etc. Ska nog ta och lägga energi på att glädjas istället för att gå omkring och ora mig, det låter skojigare va?